I en SvD-artikel låter några av våra ministrar ta fina bilder på sig själva medan de vandrar omkring i ruinerna efter muslimernas upplopp i Rinkeby, och uttalar samtidigt några genuint kräkframkallande PK-konstateranden:
– Det är totalt oacceptabelt att kasta sten på räddningstjänsten. De som bor i Rinkeby har samma rätt att få hjälp av polis, ambulans och brandkår som alla andra, säger Jan Björklund.
– Skolan i såna här områden är det allra viktigaste för integrationen.
– Det som har hänt är fel men jag tror att de här ungdomarna försöker kommunicera och vill bli sedda.
Bara tal om rättigheter och hur synd det är om gärningsmännen och deras släktingar som vanligt alltså, men inte ett ord om några skyldigheter eller något som helst ifrågasättande av det muslimska beteendet eller vad det kommer sig av. Förutom den otroligt insiktsfulla kommentaren på slutet då förstås.
När 78-åringen på parkeringen i Landskrona blev lustmördad av muslimen Ahmad Akileh sade politikerna på samma sätt att det enbart var "ett möte mellan människor på en parkering", och nu är alltså massiva upplopp, vandalism och våld mot poliser och brandkår enbart "ett sätt att kommunicera och bli sedd".
Den naturliga följdfrågan blir då: Om nu muslimernas sätt att bedriva "vardagliga möten" är att godtyckligt mörda de som de träffar, och deras främsta metod att "kommunicera" är att misshandla, vandalisera och våldta, vill vi då verkligen varken ha dem här eller ha något annat med dem att göra, och har vi inte all rätt i världen att välja detta själva?
Man kan inte både ha kvar kakan och äta den, så hur blir det nu alla politiker med dessa fina bortförklaringar och omskrivningar av muslimska barbarers blodtörst?
För er som inte har några större förhoppningar om att dagans riksdagspolitiker någonsin ska vakna ur sin PK-trans, lägg er röst i september på det enda parti som över huvud taget vågar tala klarspråk, Sverigedemokraterna!
SvD SvD SvD